Spel kan definieras som en chans att spela för en insats. Spelande finns i många former, oftast häst- och hundbanor, vadslagning utanför banan, lotterier, kasinon, bookmaking, kortrum, bingo och börsen.
För vissa är spelandet en rolig och ofarlig form av underhållning, men för andra blir det ett patologiskt beroende som de inte verkar kunna stoppa!
Aktuella uppskattningar tyder på att tre procent av den vuxna befolkningen kommer att möta ett allvarligt spelproblem, vilket resulterar i betydande skulder, familjeavbrott, jobbförlust, kriminell aktivitet eller självmord.
Så vad får någon att spela bort hela sitt livsbesparingar, förlora sitt jobb och förstöra sina familjer?
Tja, förespråkare av denna sjukdomsteori har något samband mellan försök till spelberoende och en obotlig hjärnsjukdom. Detta är dock omöjligt att göra eftersom deras beroende av kemiska medel saknas. Med andra ord, ska vi tro att det finns en kemikalie i greppet på kasinomaskiner som gör människor beroende av spel? Självklart inte!
Dessa vägleder också sökande till modellen för de tre faserna som är förknippade med spelberoende, som är följande:
Vinststadiet – Spelare har stor erfarenhet av att vinna – eller en serie segrar – vilket lämnar dem med omotiverad optimism om att deras vinster kommer att fortsätta. Detta leder till att de känner den stora spänningen av spelande och de börjar öka mängden sina insatser.
I förlustfasen – Gambling börjar ofta skryta med vinsterna de hade för att själva börja spela, tänka på spel och ta lån – lagligt eller olagligt. De börjar ljuga för familj och vänner och blir mer nervösa, oroliga och tillbakadragna. Deras liv blir mer eländigt hemma och de kan inte betala av sina skulder. Spelarna startar en ”jakt” på sina förluster och tror att de måste återvända så snart som möjligt för att få tillbaka sina förluster.
I desperationsfasen – Det finns en markant ökning av den tid som spenderas på spelande. Detta åtföljs av ånger, att skylla på andra och att alienera familj och vänner. I slutändan kan spelare ägna sig åt illegala aktiviteter för att finansiera sitt spelande. De kan uppleva hopplöshet, självmordstankar och självmordsförsök, arresteringar, skilsmässa, alkohol- och/eller andra drogberoende eller känslomässigt sammanbrott.
Så varför välja någon annans spelberoende och varför kan de inte sluta spela? Att välja ett beroende är vanligtvis ett beteende man lärt sig från familj, vänner eller grannskap. Det är dock inte det som orsakar tvång!
Precis som med andra missbruk, får tvång i allmänhet människor att må bättre och lyckligare, och det leder bort deras känslomässiga smärta från dem. Därför, när någon inser att de är lyckligare, när de spelar, börjar beroendet. För vissa är detta en bättre lösning än deras känslomässiga smärta, även om det alltid slutar i misslyckande.
Nyckeln till att få ett slut på ett spelberoende som med alla tvång är inte nödvändigtvis att fokusera på faserna som anges ovan, utan att upptäcka och ta bort den känslomässiga smärta och trauma som orsakade det från början.
Ta en stund och lägg undan känslorna du känner från att kasta tärningarna eller lägga den satsningen och ställ dig själv frågan, vilken känslomässig smärta distraherar dig från spelandet och varför känner du dig lyckligare?